Livboj

Halsen är dum mot mig, mår egentligen inte så bra men måste se till att vara närvarande i skolan så mycket som det går.
Jobbigt att missa något för att man är hemma och är sjuk, klart man kan ju inte rå för det. Men man får endå att göra om man är sjuk. Så är det ju alltid!

Efter skolan var klar gick jag förbi stadium en sväng och köpte mig adidas tröjan som jag la undan igår. Sjukt nöjd tror jag? JA, fan va nöjd jag är föresten.
Sedan så hände det en jätte rolig men samtidigt jätte tragisk sak när jag var påväg hem från hållplatsen. En väldigt gammal tant gick och höll i ett koppel som släpade efter henne och pratade med det som egentligen skulle varit i den andra änden.
Jag kunde inte rå för det men när hon hade gått förbi vek jag mig av skratt men kände mig genast så dum..
jag vill inte bli så gammal. Jag undrar om hon hade glömt hunden hemma eller om hunden dött för en tid sen?
Tycker det känns så tragiskt när jag tänker på det nu..

Jag vill inte sluta minnas, sluta förstå eller sluta kunna fungera ensam.
Känns hemskt.

Take care!
/Just me