Livboj

Satt utomhus i det multum kalla oväder som jag skulle vilja kalla det och kedjerökte med min bättre hälft tidigare ikväll. Man kommer ihåg saker man gjort, vissa känns som det var igår fast de i själva verket var typ 2 år sedan. Det hinner hända så jävla mycket saker efter så man slutar hänga upp sig på det dåliga.
AS BRA SKIT!

Förutom en jävla grej som jag verkligen aldrig kommer komma ifrån.
Som sätter press på mig och hela mitt just nu väldigt tråkiga liv. (jag borde få pris i att gnälla btw.)
Jag trodde att jag kunde acceptera det, typ smälta det iallafall eller bara komma ifrån det.
MEN DET GÅR VERKLIGEN INTE.
Kommer få dras med det typ tills jag dör och den tanken tynger mig sjukt mycket.

Haha och sen hur sorligt är det inte att vi två, 16 år, 364 dagar och 4 timmar respektive 18 år tycker att allt kan vara så jävla trist ibland.
Egentligen är det ju så att enda upp till man är typ 25-30 år går livet ut på att TYP mjaa.... SUPA bort sina bekymmer, supa för att roa sig, supa för att träffa nytt folk eller supa bara för att de inte finns något bättre att göra?
Roa sig på det sättet är iofs det man gör, men de finns ju folk som kan utan alkohol eller droger i kroppen! Kanske borde bli nykterist? (man vet precis vem det är man vaknar upp brevid, spännande.) eller så kanske man borde supa mer för att slippa vara dyster dom dagarna man inte gör det.

Dagens problem.