Through the unknown black holes
Ytligt eller eftertänksamt, händelser eller funderingar, leva livet eller svåra val.
Det är jag som skriver, jag som bestämmer och ingen tvingas till någonting.
Därför jag tycker om den här rackarns lilla bloggen så fruktansvärt mycket, för vet ni. Ibland känns det så jävla skönt att skriva av sig här. Även fast vem som helst kan läsa, så bryr jag mig inte.
För ärligt är ordet, det räcker.
Jag sviker mig själv, gång på gång.
ibland inte bara mig själv heller vissa gånger.
Jag vet inte vad jag går för.
Jag vet inte om jag kan hålla något 100 %, fullt ut, om jag klarar det.
det är en skrämmande tanke och ett skrämmande beteende.
Hur klarar sig alla? hur tar ni tag i problem? Hur röjer ni er undan allt?
Bita ihop, självklart. Men om ni inte klarar av det då, finns det några andra alternativ?
Självdisciplin har jag aldrig förstått innebörden av, man kan inte alltid ta sig själv i kragen som sagt.
Framtiden? Kanske när någon gett mig något att drömma om då.
Jag tröttnar så lätt, ger upp utan att kämpa och är en jävel på att skapa onda cirklar.
och inte till råga på allt det där, dom tror inte på min förmåga längre.
Tvivlar på att jag kommer ta mig ur denna onda cirkeln smärtfritt.
Peace!
jag klarar mig inte.
nu har jag brytit ihop totalt och jag litar inte på mig själv för fem öre. men jag ska försöka att ändra på det i en månad nu. jag ska försöka göra allt som är jobbigt och försöka hålla mig i kragen.
vi kan försöka tillsammans i en månad? du gör dina jobbiga saker om jag gör mina. även att det kanske betyder att du går i skolan en vecka medan jag slutar ta omvägar runt järnvägskorsningar så gör vi ju det som vi tycker är jobbigt.
:*
Alla behöver peppas, och det är viktigt att hjälpa till. vi får försöka :* finns här om det är något
