Livboj

vill börja detta blogginlägg med ett par inledande glädjeskutt.

Helgen har jag tillbringat i storstaden, in the bakermossone hos K & V.
Har innehållt en hel del skratt, öl, film och en jävla massa mys faktiskt.
Finns väl inget mer att säga om den saken förutom att det var en stor stenbumling som lyftes av från mig så fort jag gick av tåget. Så sjukt skönt att komma ifrån ibland och göra, inget speciellt.

Däremot möttes jag av en plötslig humörsvängning när jag satte mig på tåget, allt blev grått och deppigt tills tåget susade förbi röd-orangeflammiga sjöar som pryddes av solnedgången och tårarna var ärligt helt nära. Fjantigt nog.
Önskar att jag kunde pausa de sekundrarna för en stund och bara sitta där högst upp på Sj's dubbeldäckare med den underbara musiken i öronen, känslorna i magen och inga som helst konstiga tankar i huvudet.
Vore det inte att njuta av livet?

Dessvärre så vet vi ju alla att det inte går att pausa saker här i livet och att tåg går för snabbt för att man ska hinna med att njuta av sånna sekunder tillfullo.
Men vackert, det var det och det är livet också många gånger.


Det är viktigt att inte glömma bort det fina vi har, att tänka positivt över de fina minnen som vi själva skapat och se ljust in på framtiden som vi med glädje kommer göra till fler minnesvärda stunder.

Allt för mig.