Livboj

Nätter är så jävla kreativa att jag nästan aldrig vill sova.
Det grundar sig egentligen på att jag inte kan. men det är skit samma.
Päronen somnar in i djup dvala och man är fri att gå loco på huset liksom.
Så inatt har jag målat hallen i neonrosa och köket i graffitti.
Önskar att jag hade gjort det ta mig tusan.

Plinkat gitarr så fingertopparna börjar bli stenhårda och saknar ett piano, eller inte bara ett, rättare sagt mitt.
Vill skriva, som förut. Men kan inte längre.
Vill sy kläder, vill uttrycka alla mina små känslor i en stor färgbomb som jag kan svaja runt i på stan och göra folk glada.
Men allt jag vågar mig på är svart, kanske lite grått om mamma har tur och får välja.
Men det står alltid något i vägen, inspirationen räcker inte såååå långt, pengarna finns inte där, självförtroendet är inte så stort. Ja. ni vet.



Inatt klickade jag iaf hem en hulken t-shirt som kommer vara för stor, men det skiter jag i för jag älskar att shoppa onödiga saker på internet när hjärnan inte riktigt tänker klokt.
Det kanske är därför fingrarna kliar och man gärna lagar mat högljutt i köket fast att man vet att folk kan störa sig på det eller ofta spelar lite för hög musik, för att man inte är klok på natten alls.
Slopar härmed uttrycket "klok som en uggla" fuck that.




Tur man har föräldrar som är halvdöva.