Livboj

Ahopp.
Nu har jag gett min största, varmaste och sista kram till min bästa vän på iallafall ett halvår, i värsta fall 13 månader.
Hoppas jag kan åka ner i sommar, men det blir till att leva på luft istället för cigg, vatten istället för öl och en jävla massa kärlek från andra vänner tills vi ses igen om jag ska fixa detta.
Som tur var så gjorde jag av med all min kroppsvätska inatt då jag inte sovit alls utan mest bölat/hulkat mig mellan andning och hostningar, så jag lyckades bara klämma fram en liten tår nyss.
Jag låtsas att den var av glädje :)
Jag hoppas iallafall att hon kommer trivas som fisken i vattnet där borta, i staterna.
Sålänge hon bara trivs i 13 månader och inte glömmer bort mig.

Jag förstår nog inte förens hon fattas när jag kommer behöva henne som mest.
Men jag är lycklig över alla mina andra fina vänner och den braiga Jonas som på senare tid kommit till, vi stöttar varandra när vi saknar dig för mycket Karin.
Älskar dig, lycka till!