Livboj

Blogga är egentligen inte min grej just nu.
Hur kul är det att läsa om att jag fortfarande är nykär och inte gör mycket annat än myser ihjäl mig och dricker öl när pengarna finns. Inga speciella bravader direkt.

Dock så borde jag väl bara ge min pojkvän creeds, för de senaste dagarna jag har varit sjuk och grinig har han gjort allt för mig.
Imorse t.ex blev jag väckt med te och fruktsallad till frukost. Sedan har han stått och gjort hemlagade köttbullar som jag ska få till mat.
Han typ torkar min nästa och bäddar ner mig och håller mig varm om nätterna.
Flyttar på min bil för att jag inte ska få parkeringsböter över halva stan och går tillbaka medans jag ligger och sover. Ja. Allt man kan uppskatta.
Det bästa är att han gör det typ med glädje, han håller humöret uppe hela tiden. Även om jag är krävande och sur som fan.

Jag ska berätta om det somaliska bröllopet föresten.
Som vi trodde var jag och M de enda svenskarna.
Men vi blev välkomnade av alla och de visade verkligen sin uppskattning över att vi vågat komma dit som de enkla svenskar vi är ;)
Tal och sång hölls på somaliska, men vi fick ett eget välkomnande efteråt så vi förstod lite av vad som pågick.
Kvällen bjöd på dans med somaliska kvinnor som vägrade släppa min hand, de bytte av varandra och så fort jag försökte smita därifrån lite diskret så kom någon och haffade mig igen.
Jag förstod ingenting av vad dom sa, men kroppsspråk gör en hel del faktiskt. Så nu har man iaf lite erfarenhet av hur det går till. Något att skryta med är det kanske inte, för speciellt jätte kul kan jag inte säga att det blev framåt småtimmarna utan någon alkohol.
Vi lämnade stället utan att maten ens hunnit komma fram med ölen som destination.

Jag har tyvärr inga bilder att slänga upp, för min kamerasladd är på villovägar.





<3