Been there..

Do you see me for who i am?
for who i really am?


Landade i västerås i fredagskväll och blev upphämtad av min fina. 
Vi har myst massor, varit på en jätte mysig resturang och vart på bio i lördags.
Igår tog vi tåget till sthlm och fikade, strosade runt och därifrån åkte vi till uppsala för att fika ännu mera.
Nu sitter jag här och fördriver tiden, väntar på att den ska gå så Niklas slutar jobbet och kommer hem. typ. 
Ska hoppa ner och bre mig några mackor, ta en cigg och sen kanske se på en film så tiden går lite snabbare.
Imorgonbitti tidigt ska jag åka hem, tidigt som i typ runt 9. dvs innan Niklas börjar jobba. Sova 2 timmar på tåget hem och sen ha en heldag framför sig som man inte råkat sova bort. Blir skitbra!

Onsdagen väntar med 3 prov, ett samtal och några inlämningar. fast det är lov. 
Men jag ser fram emot att få det överstökat, faktiskt.

Abrakadabra

Jag vågar inte säga att jag är nedstämd över mitt beteende så högt, för folk hyschar ner det ändå.
Ingen ska ta detta personligt heller bör tillägas då folk i största allmänhet alltid säger "det ordnar sig"
kan erkänna att det är min favoritreplik med. För det gör det ju, i slutänden.
Beroende på vad man SJÄLV gör för något åt det.
Man ska alltid göra det bästa av situationen och det vet jag. Jag vet allt det där och jag vet att folk försöker hjälpa till och jag uppskattar det sjukt mycket. Att ni bryr er.
Men ibland hjälper bara min egen vilja och energi. Och allt känns rätt tappat just nu.

Jag glömmer bort småsaker som känns viktiga för stunden, saker som "Detta måste jag berätta om"-händelser. Sedan när jag börjar fundera över dom så är dom väck. Vart försvann dom?
Självklart tar de större tankarna upp båda mina hjärnhalvor och alla intryck samt ord åker in genom ena örat, fumlar runt i huvudet och sorteras snabbt bort och ut genom de andra örat.
Så saker ni sagt som jag borde komma ihåg men inte gör, förlåt.

Jag gör andra besvikna över att vara såhär, får t.o.m de jag älskar högst på jorden att bråka över mig.
mina klasskamrater, som börjar bli allt för vana dock också.

Jag är bra på att bestämma, men jag suger hårt på att agera.
Jag vill förbättra mig, men jag vet inte vart den lusten ska komma ifrån.
Ett steg i taget, känns långt bort.
Det går inte att få bort allting nu, men min högsta önskan vore att någon svepte sitt trollspö över mig och allting var ordnat. vem vill inte det?




Jag vill inte ha någon direkt feedback på detta, mest för ventilationens skull.
Jag är svag just nu och ger alltid upp i första taget, därför jag skapat denna onda cirkel.




Bright lights

Hela helgen var underbar.
Kunde inte vara gladare eller nöjdare över allting.

Råkat gå och kära ner mig i guess, men mysigt är väl det.
Finner inga ordentliga ord, mer än Lycka.
För det är precis så jag känner, när jag tänker och när jag saknar.

Det komma bli asbra, mumin <3

Idag har jag packat resväskan, lördag morgon bär det av.
Mamma och Susanne, fan vad peppade dom där. Lite roligt att se, själv är jag inte lika peppad efter härom natten som spenderades på akuten 2-7.
Kan inte beskriva smärtan, ingen idé. Har iallafall fått njursten så dom tog hand om mig tills smärtan blev bättre.
Rädd att få tillbaka det där, jag gillar inte sjukvård utomlands. Jag är paranoid och allt..
Håll tummarna för mig att min semester ska bli så lyckad som möjligt, annars vore det ju min vanliga tur om den sket sig på ett eller annat sätt. har laddat med 9 mediciner/läkemedel som jag ska ha med mig, har fått beskrivning av farbror allergidoktor om hur jag ska knappra piller i grekland mot värme och köld "allergin".

Föresten, min allergilista har blivit längre :)

Kommer sakna Karin, men jag hoppas hon får det bra här hemma.
Och alla andra med. Hoppas ni tänker på mig.

RSS 2.0