Loves is in the air
Önskar att jag hade intresset, om det är någon som har. Skrik högt!
En liten resumé för veckan skulle sitta fint?
Jag har gjort så mycket som *trumvirvel* .... NAAAAAAAATHING.
Levt på karlns mat, husrum och kärlek.
Spelat tv-spel, druckit öl och pussats. Mycket pussats har det väl blivit måste jag erkänna.
Rätt mycket öl med. Svirade hem vid halv 2 tiden inatt som ett annat gammalt pensionärspar, stup på typ 4 öl var. Men mysigt hade vi minsann.
Hur vi lyckas prata om allt och ingenting, hur vi lyckas stänga ute allt och alla andra.
När jag går därifrån, går jag åt fel håll.
Världens mest fina, härliga, skeva snubbe.
Mitt lilla mongis. <3
Är det inte detta man egentligen hatar? Att bli såhär fjantigt kär och aldrig kunna sluta le.
Hoppas på girls night med shotar och vin på lördag. Det hade vart bäst.
. . .
Åh, jag är världens pmskossa idag.
Vaknade upp med ett dunkande huvud, smärtor i rygg och mage. Kom hem och insåg att jag har monsterblödningar. YIPPIIIIII! Precis vad man behöver en söndag som denna.
Glidit runt hela dagen och mest vart allmänt dryg mot stackars Rebecca som tar emot och sopar av sig, som tur är.
Hade dock fina fikagäster som höll mitt humör uppe ikväll.
Innan de kom var det bara kaos under min tårtbakning.
Använde vaniljsocker istället för bakpulver och blev förbannad på att färgerna är nästan likadana på burkarna (blått och rött, yeah right).
Min tårtbotten fick brända kanter för att jag glömde bort den och den ramlade isär och jag ville gråta.
Jag blandade för lite grädde så det inte täckte hela tårtan och ville gråta.
"ALLA KANSKE INTE ÄTER KIWIS, FAAAAAAAAAAAN". ville gråta mer.
Men jag grät inte, utan kokade totalt 10 koppar kaffe till härskapet och uppförde mig som folk.
Bjöd på bullar, saft, nybakt tårta, yatzyspelande och något att skratta åt.
Fan vad skönt att vara ensam.
Smälta helgens härligheter.
utvärdera och summera.
Saknar ju dock den där famnen att sova i inatt.
Men det går, det gör det ju alltid.
Imorgon ska samtal ringas och möten bokas.
Och då hoppas jag att dessa vampyrer har slutat försöka äta upp min mage inifrån.
K
Det här är typ en vänskapsförklaring, i bloggform.
Till den finaste människan jag någonsin fått chansen att lära känna.
Var börjar man? Då vi lärde känna varandra för snart sex år sedan?
Sen dess man börja kalla oss Kakan&Jenny som om det vore ett?
Sen vi blev grannar och spenderat nästintill alla dagar ihop?
I alla fall, så har jag lärt mig mycket av dig.
Av dig har jag alltid blivit stöttad till 110 %, alltid haft nära till hands och upplevt så mycket tillsammans med.
Det räcker med bilder och minnen som svetsat sig fast inuti mig, för att skriva ner allt det går inte ens utan att överskrida maxtecken.
Du skulle va min farsa baloo om jag vore mowgli, du är min bästa hand och högra rådgivare ;)
Du läser av mig som en öppen bok och alla andra tröttnade efter inledningen.
You get it.
Jag vill bara säga att jag är så sjukt glad för din skull, det värmer hela mitt hjärta av att du gör något för ditt eget bästa för en gångsskull, även om jag inte ska sticka under stol med att det är ett jävla stort tomrum som ingen kommer kunna fylla här utan dig. Att jag saknar att bara kliva in genom din dörr som om det vore min egen. Men jag är ändå glad åt detta tomrum på ett vis, för jag vet att det gynnar dig och att jag aldrig kommer sluta uppskatta dig som person och allt du gjort för mig.
Ses snart buddy.
Älskar dig, alltid!
. . . . . .
Nu har jag gett min största, varmaste och sista kram till min bästa vän på iallafall ett halvår, i värsta fall 13 månader.
Hoppas jag kan åka ner i sommar, men det blir till att leva på luft istället för cigg, vatten istället för öl och en jävla massa kärlek från andra vänner tills vi ses igen om jag ska fixa detta.
Som tur var så gjorde jag av med all min kroppsvätska inatt då jag inte sovit alls utan mest bölat/hulkat mig mellan andning och hostningar, så jag lyckades bara klämma fram en liten tår nyss.
Jag låtsas att den var av glädje :)
Jag hoppas iallafall att hon kommer trivas som fisken i vattnet där borta, i staterna.
Sålänge hon bara trivs i 13 månader och inte glömmer bort mig.
Jag förstår nog inte förens hon fattas när jag kommer behöva henne som mest.
Men jag är lycklig över alla mina andra fina vänner och den braiga Jonas som på senare tid kommit till, vi stöttar varandra när vi saknar dig för mycket Karin.
Älskar dig, lycka till!
. . . . ?
Jag fixade en surprise party för min finaste vän, kakan. (som förövrigt åker till usa på måndag i 13mån.)
Det har firats nyår, det har badats badkar, spelats spel och druckits en jävla massa alkoholhaltigt.
Linda har varit här en vecka, för två timmar sedan lämnade jag av henne och sa hejdå vid bussen.
Det är tomt och jag vet inte riktigt vart jag ska vägen, jag tröstäter oxfilé och dricker saft.
En påse chips väntar och jag hoppas att jag väntar sällskap senare ikväll så jag kan sova åtminstånde några timmar i den mysigaste famn jag vart med om.
Jag vill inte ha en dag till, kan man inte säga stopp?
Nu kommer allt som byggts upp falla ner igen.
