Livboj

Det blir allt mörkare utomhus men inuti mig blir det minsann bara ljusare.

Jag blir en mjukis på julen, myser med tända ljus och raggsockar.
Man slipper fundera så värst mycket. Avkopplande.
Och idag är det första advent och bara två veckor kvar tills vi åker till Sälen.
Jag, Cookie, Malin och Jonas. Det ska bli underbart med lite snö att förlita sig på.
Det är min största frihet, att få åka snowboard.

På måndag ska jag befinna mig på Ica kvantum 08.30 och starta min praktik.
Det kändes bra i fredags när jag fick platsen, men nu knyter sig magen när jag tänker på att träffa nya människor och göra något annorlunda. Jag är en riktig fegis. Men det blir skönt, om man tänker efter.
I fredags var påtal om det en väldigt skev och spontan dag. Det var mycket att ta in och jag hann liksom inte reflektera över något förens idag.

Först, praktiken då. Därefter åkte jag och mamma för att titta på en bil och tända ett ljus vid graven.
Det känns alltid lika sjukt att sitta på huk, se ett ljus fatta liv och veta att dess liv kommer leva ett par dagar medans ditt, det slocknade för längesen. Jag producerar alltid en pöl i ögonen som svämmar över när jag tänker på vem du var. Jag önskar jag hade någon slags tro, men för mig känns slutet inte som något fint.
Jag lever gärna mitt liv så spontant och fartfyllt som möjligt. För mig handlar allt om att få hinna med.
Jag tänker äta krumelurpiller och aldrig bliva stur.

Och, påtal om att bli stur nu när vi ändå är inne på det här. Jag blev även med bil i fredags.
En opel corsa swing, -90. Ful som aset :D
Kassettbandsspelare lika gammal som bilen, så nu blir det till att göra mixtapes.
Klädseln är udda, ena backspegelns kåpa är borta. Men vad gör det om hundra år när bilen inte ens rullar? Den är ju min nu i alla fall!

Mamma fick idéen samma dag och några timmar senare var man bilägare.
<3 Hon skämmer bort mig.

Tacokväll i fredags, spontan förfest och utgång och en natt med skedsovande.


Lördagen var lugn m. sushi och fika/film med Fia och Eric.
Imorgon tänkte jag pyssla. det blir kul!

---

I wish i could bubble wrap my heart, incase i fall and break apart.

Nätter är så jävla kreativa att jag nästan aldrig vill sova.
Det grundar sig egentligen på att jag inte kan. men det är skit samma.
Päronen somnar in i djup dvala och man är fri att gå loco på huset liksom.
Så inatt har jag målat hallen i neonrosa och köket i graffitti.
Önskar att jag hade gjort det ta mig tusan.

Plinkat gitarr så fingertopparna börjar bli stenhårda och saknar ett piano, eller inte bara ett, rättare sagt mitt.
Vill skriva, som förut. Men kan inte längre.
Vill sy kläder, vill uttrycka alla mina små känslor i en stor färgbomb som jag kan svaja runt i på stan och göra folk glada.
Men allt jag vågar mig på är svart, kanske lite grått om mamma har tur och får välja.
Men det står alltid något i vägen, inspirationen räcker inte såååå långt, pengarna finns inte där, självförtroendet är inte så stort. Ja. ni vet.



Inatt klickade jag iaf hem en hulken t-shirt som kommer vara för stor, men det skiter jag i för jag älskar att shoppa onödiga saker på internet när hjärnan inte riktigt tänker klokt.
Det kanske är därför fingrarna kliar och man gärna lagar mat högljutt i köket fast att man vet att folk kan störa sig på det eller ofta spelar lite för hög musik, för att man inte är klok på natten alls.
Slopar härmed uttrycket "klok som en uggla" fuck that.




Tur man har föräldrar som är halvdöva.

Min instinkt har sagt åt mig att dra mig undan i tid för att inte bli krossad.

Jag gör det, mot min vilja. men för mitt eget bästa.

Nu är klockan snart halv nio på morgonen och jag har legat här sedan ett inatt.
Det enda jag lyckats åstadkomma på den tiden är två trasiga glas och en tallrik i för många bitar.
Tjugo minuter av den tiden spenderades också med att pussla ihop den trasiga tallriken innan jag frågade mig själv vaf-n jag gjorde det för?
Skar mig gjorde jag också självfallet när jag skulle sopa ihop alla skärvor till en hög istället för ett hav på golvet, med mina bara händer.

Det är imponerande hur hjärnan knappt kopplar eller tänker nattetid.
Jag dygnar alltså, jag måste komma tillbaka till verkligheten och inte sova mellan 06 - 16.
Jag måste mycket faktiskt.
Skriva CV, söka jobb alt. praktik, ta vara på mitt liv.

Men idag måste jag bara några saker.
Steg ett är att ta sig ur sängen inom en halvtimma och duscha, för klockan nio stänger dom av vattnet.
Hoppas jag hinner, det ser inte ljust ut om allt ska gå i min takt.
Ska handla mat till kylskåpet som ekar, städa, kolla upp om någon har lust att hälla syra i mitt ansikte.

Life sucks.
Jag längtar tills imorgon.
Komma bort. vill inget annat än att komma iväg igen.
Bort, bort, bort. från alla som tänker och handlar med röven.

Lé petite rövhål.
Swiens.
Idiotos.
Dömskallar.

Ni hajar.

Jag är så jävla nollställd.
IGEN.

Vad är det med människor som tror att det är okej att behandla människor som om de inte hade något värde.
Det är åtminstånde tur att det finns folk som är ärliga åt andra så man slipper bli förd bakom ljuset i en längre tid.

Bara för man åker bort en vecka är det okej att göra precis som man vill och lämna det uteblivet.

Karlar, män och svin.