Jag befinner mig på en plats fylld av ångest och saknad.
Då var man hemma från en vecka på hultsfred fylld av musik, underbara människor, för lite sömn och ett alldeles för stort alkoholintag.
Men, för det får jag lov att säga att det var en minnesvärd tid och att jag kommer komma tillbaka för nya, hårdare och roligare tag nästa år.
Att vara omringad av ca 25000 människor, trängas med svettiga kroppar för att få en lite glimt av liveband och vara allmänt skabbig trodde jag inte var något alls för mig. Men det visade sig faktiskt att det är något för alla stilar, storlekar och raser.
Nya och gamla ansikten förgyllde dessa dagar, mest av allt var jag väl glad över mitt val av tältkompisar och att jag fick träffa smålänningarna igen. Tack alla.
På detta fick jag en fet 5 dagars bakfylla på mig när jag kom hem till mitt kära radhus i faktiskt, det saknade klocket.
Också, har jag på något vänster lyckats hosta sönder ett revben så det blir iallafall inte mycket alkohol för mig i MINST 10 dagar frammåt. Denna helvetiska blandning av 14 "smärtstillande" piller fördelat på en dag ska tydligen ta bort den värsta smärtan. Men det har jag inte märkt mycket av ännu.
Doktorn sa, "Först gör det lite ont, sen kommer det bara bli värre ett tag och sedan kommer det bli bättre".
Jag är fortfarande inne i fasen "lite ont" tydligen eftersom denna smärtan varit i 2 dagar endast.
Så vi får se om jag klarar av att bita ihop ordentligt.
Annars får valfri god själ gärna komma och rädda mig, ta med något gott så jag slipper tänka på det och njuta av något annat..
Pannkakor tackar jag inte nej till iallafall.
Livet i stan flyter på trögt, jag vill tillbaka till en vecka håll-i-gång igen eller ut på landet någonstans och bara vara.
En tripp till göteborg är en stor önskan och lite klirr i kassan skulle inte sitta helt fel.
Finns så mycket man vill göra, så mycket tid, men inte så mycket pengar.
Jag saknar något.
Antingen tappade jag bort mig själv någonstans i dimman eller så är det något sen tidigare.
Jag letar lösningar, men finner bara problem.
Pappa kom inskuttandes förut också och sa att våran NY resa är betald och klar.
Vi ska nämligen dit i höst. Jag, papi och big bro'.
Jag längtar efter att få flyga, vara större och mäktigare än alla andra där uppe för att sedan komma ner till New York och känna sig minst i hela världen.
På hemvägen ska jag och storebror klara oss själva hem, med mellanlandning och incheckningar osv för Pappa ska flyga vidare i Usa för att jobba. Bara det kommer fan bli en stor merit att överleva på två stora flygplatser med en förvirrad storebror.
Återkommer innan vi åker så får ni önska mig lycka till.
Men, för det får jag lov att säga att det var en minnesvärd tid och att jag kommer komma tillbaka för nya, hårdare och roligare tag nästa år.
Att vara omringad av ca 25000 människor, trängas med svettiga kroppar för att få en lite glimt av liveband och vara allmänt skabbig trodde jag inte var något alls för mig. Men det visade sig faktiskt att det är något för alla stilar, storlekar och raser.
Nya och gamla ansikten förgyllde dessa dagar, mest av allt var jag väl glad över mitt val av tältkompisar och att jag fick träffa smålänningarna igen. Tack alla.
På detta fick jag en fet 5 dagars bakfylla på mig när jag kom hem till mitt kära radhus i faktiskt, det saknade klocket.
Också, har jag på något vänster lyckats hosta sönder ett revben så det blir iallafall inte mycket alkohol för mig i MINST 10 dagar frammåt. Denna helvetiska blandning av 14 "smärtstillande" piller fördelat på en dag ska tydligen ta bort den värsta smärtan. Men det har jag inte märkt mycket av ännu.
Doktorn sa, "Först gör det lite ont, sen kommer det bara bli värre ett tag och sedan kommer det bli bättre".
Jag är fortfarande inne i fasen "lite ont" tydligen eftersom denna smärtan varit i 2 dagar endast.
Så vi får se om jag klarar av att bita ihop ordentligt.
Annars får valfri god själ gärna komma och rädda mig, ta med något gott så jag slipper tänka på det och njuta av något annat..
Pannkakor tackar jag inte nej till iallafall.
Livet i stan flyter på trögt, jag vill tillbaka till en vecka håll-i-gång igen eller ut på landet någonstans och bara vara.
En tripp till göteborg är en stor önskan och lite klirr i kassan skulle inte sitta helt fel.
Finns så mycket man vill göra, så mycket tid, men inte så mycket pengar.
Jag saknar något.
Antingen tappade jag bort mig själv någonstans i dimman eller så är det något sen tidigare.
Jag letar lösningar, men finner bara problem.
Pappa kom inskuttandes förut också och sa att våran NY resa är betald och klar.
Vi ska nämligen dit i höst. Jag, papi och big bro'.
Jag längtar efter att få flyga, vara större och mäktigare än alla andra där uppe för att sedan komma ner till New York och känna sig minst i hela världen.
På hemvägen ska jag och storebror klara oss själva hem, med mellanlandning och incheckningar osv för Pappa ska flyga vidare i Usa för att jobba. Bara det kommer fan bli en stor merit att överleva på två stora flygplatser med en förvirrad storebror.
Återkommer innan vi åker så får ni önska mig lycka till.
