What are words if you really don't mean them?
.. When you say them?
Detta har blivit en klagomur. Tur att mina läsare är SÅHÄR många. Duh, not!
Dagarna spenderas i min morgonrock med en kaffekopp i ena handen och tvdosan i andra, för det mesta.
Min bergodalbana är en blandning mellan nån fjantig barnkarusell på liseberg och den värsta karusellen jag åkt på Six flags. Inte speciellt spännande men med dom vidrigaste nedförsbackarna.
Jag är så jävla glad över mitt hem och enda trygghet.
Över nyfunnen vän som jag kan prata med. Jossitoss, du är fin.
Över andra jag hittat tillbaka till. Malin, snart är det fredag.
Och att jag fått träffa ett av alla guldkorn två helger på mindre än en månad.
Att min nedräkning för Karins ankomst börjat kicka igång.
Min mamma som alltid kommer vara världens bästa för mig. Och pappa är alltid pappa och jag kommer förevigt vara pappasflicka.
Mindre glad är jag över studenten som snart är här.
Mina misslyckanden gång på gång.
Alla misstag och ångerfyllda moment som dyker upp i livet.
Och att jag bara har pommes att äta till den 25.
Men, det finns folk som har det värre och inte klagar.
Kom igen eller aldrig
Min kropp skriker efter energi och hjärtat bemödar sig inte direkt med att slå några extra slag.
Lever på mina vänner, deras glädje och energi får mig att gå runt på vaken tid. Den lilla vakna tid.
Vill hitta det där som sparkar igång mig, får mig att studsa upp ur sängen på morgonen eller se fram emot något. Numera består mitt liv av spontanitet.
Morgondagens enda plan är att gå till skolan och hämta min studentmössa, hoppas att den ger mig lite motivation.
Religionsarbetet idag var inte speciellt motiverande.
Hittade en klänning som jag vill ha, huuuuuuur fin som helst. Men det enda tillfället man skulle använda en sån är på typ balen. Så därför måste jag gå på den nu. Letar studentklänning bara för att det inte är så lång tid kvar.
Saker faller på plats i lägenheten men inuti mig är allt kaos.
Bor i alla fall i en trygghet även om den är hemsökt.
& har mitt frihet på några kvadratmeter.
Söker efter något jag egentligen kunde haft.
Vill bli omfamnad av livet.
Lever på mina vänner, deras glädje och energi får mig att gå runt på vaken tid. Den lilla vakna tid.
Vill hitta det där som sparkar igång mig, får mig att studsa upp ur sängen på morgonen eller se fram emot något. Numera består mitt liv av spontanitet.
Morgondagens enda plan är att gå till skolan och hämta min studentmössa, hoppas att den ger mig lite motivation.
Religionsarbetet idag var inte speciellt motiverande.
Hittade en klänning som jag vill ha, huuuuuuur fin som helst. Men det enda tillfället man skulle använda en sån är på typ balen. Så därför måste jag gå på den nu. Letar studentklänning bara för att det inte är så lång tid kvar.
Saker faller på plats i lägenheten men inuti mig är allt kaos.
Bor i alla fall i en trygghet även om den är hemsökt.
& har mitt frihet på några kvadratmeter.
Söker efter något jag egentligen kunde haft.
Vill bli omfamnad av livet.
