Here is gone
Ingen får komma så nära igen..
Efter många konstateranden har jag nu kommit fram till att allt här i livet för med sig minst en positiv erfarenhet, även från det man kan tycka är det värsta man varit med om.
Vissa av er andra har säkert kommit fram till det för flera årtusenden sedan, men jag var verkligen tvungen att reflektera över det hela innan jag vågade erkänna det för mig själv. På riktigt!
Nu är det verkligen höst på riktigt, träden är vackra och världen också.
Morgonfrost och varmt te, höstsol och cigarettrök, filtar eller långa bad.
Jag ser positivt nu, även fast jag inte är förtjust i att pälsa på mig flera lager och att mörkret kommer tidigare nu förtiden.
Men hösten har verkligen sina ljusa stunder, trotsallt. Bara ibland jag hellre vill bli 4 år igen, och hoppa i lövhögar eller i vattenpölar.
Väntar på att pengarna ska trilla in så man får unna sig något, blir antagligen kläder som vanligt.
Sånt som gör mig på bra humör. Synd att vara så materialistisk och brudig men sannigen ska inte döljas.
på fredag kommer det en för mig väldigt speciell varelse hit. Det ska bli riktigt spännande och kul.. :)
Ser jag fram emot sjukt mycket med ett leende på läpparna.
Dags att resa sig upp
Skolan är igång och alla insjuknar plötsligt i någon slags influensa som vanligt, jippi.
Sjukdomar av alla dess slag har jag blivit väldigt van med åren. Det känns som att denna inte kommer bli sådär långvarig och jobbig iallafall, bra.
Imorgon blir det skola efter en hel dag sovande och tvtittande idag. Hoppas innerligt att jag får min dator fungerande denna vecka iallafall så man inte kommer efter i skolan så farligt mycket.
1 september idag och mörkret smyger sig sakta på, det känns tungt som alltid efter ett långt och välbehövt sommarlov.
Folk slungas med neråt dessa årstider, vilket gör allting ännu svårare att hålla sig glad och positiv. Men jag försöker.
Det känns långt bort för mig att någonsin komma in i den svacka jag klev ner i för ett år sedan, jag är stolt över mig själv att jag tog mig ur den. Det må ha tagit flera månader, ja i ärlighetens namn är det inte förens nu jag mår helt okej igen. Det enda jag kan konstatera med den är att kärleksbekymmer verkligen gräver ner en och frihet gör mig ännu starkare som person.
Eftersom jag klarar mig bra försöker jag göra allt i min makt för att resa min vän upp igen, från den djupaste gropen jag sett henne nere i. Hon som hjälpte mig upp, som alltid står vid min sida och hur dåligt jag än mår lämnar hon mig inte.
Nu är det min tur att vara den du är för mig.
Sjukdomar av alla dess slag har jag blivit väldigt van med åren. Det känns som att denna inte kommer bli sådär långvarig och jobbig iallafall, bra.
Imorgon blir det skola efter en hel dag sovande och tvtittande idag. Hoppas innerligt att jag får min dator fungerande denna vecka iallafall så man inte kommer efter i skolan så farligt mycket.
1 september idag och mörkret smyger sig sakta på, det känns tungt som alltid efter ett långt och välbehövt sommarlov.
Folk slungas med neråt dessa årstider, vilket gör allting ännu svårare att hålla sig glad och positiv. Men jag försöker.
Det känns långt bort för mig att någonsin komma in i den svacka jag klev ner i för ett år sedan, jag är stolt över mig själv att jag tog mig ur den. Det må ha tagit flera månader, ja i ärlighetens namn är det inte förens nu jag mår helt okej igen. Det enda jag kan konstatera med den är att kärleksbekymmer verkligen gräver ner en och frihet gör mig ännu starkare som person.
Eftersom jag klarar mig bra försöker jag göra allt i min makt för att resa min vän upp igen, från den djupaste gropen jag sett henne nere i. Hon som hjälpte mig upp, som alltid står vid min sida och hur dåligt jag än mår lämnar hon mig inte.
Nu är det min tur att vara den du är för mig.
