Call me.
Konstig känsla i magen.
och nej, jag är inte bajsnödig.
Huvudet är tungt men jag är galet pigg. Kaffet..
Jag är inte nervös, har inte ångest, är inte speciellt förväntansfull över något heller för den delen.
Vill bara bli av med det, slita ut allt jag har i magen..
Granska varje liten del, försöka hitta felet, kasta bort och plocka tillbaka allt på rätt plats.
Huvudet hade jag gärna tagit av mig och lagt på kudden brevid för att slippa känna den känslan, känns ungefär som en bakfylla ta mig tusan.
Kroppen har ett jävligt facinerande samspel med hjärnan.
På ett sätt är det coolt och på ett annat så är det hemskt.
Jag har inte riktigt lärt mig det här med att hantera/blockera vissa känslor, det sägs ju att man ska kunna styra dom helt själv. Men när det var min tur att komma till världen var det ingen som gav mig någon jävla fjärrkontroll direkt.
Glömde dom bort mig? stod jag längst ner på prioriterings listan? hann det inte slå om till mitt könummerlapps nummer innan dom stängde för dagen?
Är jag barnet som gud glömde eller är detta ett stort förekommande bekymmer inom mänskligheten?
