Livboj

Jag har startat en kamp mot mig själv.
Det innebär att jag ska göra allt det där jag struntar i när mina föräldrar är hemma.
- Gå upp ur sängen (Få in den rutinen, typ)
- Närvaro. bara punkt.
- Städa (Ja, för att jag måste och för att jag borde)
- Laga mat (Behöver jag säga något? ;D)
- Förstå pengars värde
och, framförallt värdera lite egentid högt.

Skulle kunna starta en liten vadslagning här i bloggen för mina fina vänner.
Ni kan ju typ satsa pengar mot mig.
Jävligt bra idé när en av punkterna på listan ovan var att jag skulle kunna hantera mina pengar.
Vem vill va med? baaah.


Nej, för att skriva något som inte bara tråkar ut er utan som kanske får er att somna är ju att jag inte längre står och trampar på samma ställe utan har börjat ta mina första steg på nytt.
Det går finfint faktiskt och efter två dagar med min vän, min bästa vän. Så är jag riktigt nöjd över hur våran relation och vårt umgänge gått från att var helt ok till helt awesome.
Jag skulle aldrig någonsin sätta någon annan före denna tjej har jag nu förstått. 
Vad som än sker, varesig mil eller meter imellan oss så kommer du alltid vara den speciella vännen som man helst av allt vill prata med, öppna sig för och ha roligt tillsammans med.
Jag tror det, faktiskt. Jag vill tro det av hela mitt hjärta.
Så känns det som att det kommer förbli så.